Arkiv: 2014

Tid att tala mer om läkemedelsanvändningen

15 december 2014

Det lyckade pilotprojektet med att genomföra strukturerade läkemedelssamtal på apotek bör leda till att tjänsten införs permanent genom en statlig finansiering. Idag har Läkemedelsverket presenterat sin rapport över projektet, som både pekar på genomförbarheten och på positiva reaktioner från de patienter som deltog.

– Felaktig läkemedelsanvändning kostar runt 20 miljarder varje år och orsakar sämre hälsa för patienterna. Vi vet att många inte följer sin läkemedelsbehandling på rätt sätt och strukturerade samtal med en farmaceut kan förbättra följsamheten, förbättra hälsan för patienten och spara skattebetalarna onödiga kostnader. En mer omfattande utvärdering av Nottinghams Universitet av den tjänst som finns i Storbritannien visar att strukturerade läkemedelssamtal både ökar följsamheten till läkemedel och är kostnadseffektiv för det allmänna. Det säger Robert Svanström, chefsfarmaceut på Sveriges Apoteksförening i en kommentar.

Förutom att själva tjänsten enligt dagens rapport är fullt möjlig att genomföra i praktiken, var de patienter som deltog i samtalen väldigt positiva. Nio av tio kan tänka sig att ha liknande samtal i framtiden och sju av tio anser att förskrivarna skulle ha nytta av den information som framkom i samtalen.

– Apotekets farmaceuter är den sista vårdpersonal som patienten möter innan man är ensam med sin läkemedelsbehandling. Vi vet av erfarenhet att många patienter känner förtroende för farmaceuten och kan tala med denne också om eventuella brister i följsamheten. Målet att förbättra läkemedelsanvändningen är ett nationellt intresse och strukturerade läkemedelssamtal på apotek skulle kunna bli ett effektivt medel för att förbättra resultaten, säger Robert Svanström.

– Uppföljningen av samtalen måste givetvis ske i nära samarbete med förskrivarna, som har helhetsansvaret för patientens behandling. Strukturerade läkemedelssamtal på apotek skulle kunna bli en integrerad och effektiv tjänst i vårdkedjan. Den förbättrar patienternas vård samtidigt som den omhändertar ett behov som idag inte finns tid och resurser till i övriga delar av vården.

– Jag ser två viktiga faktorer när regeringen nu ska ta ställning till om strukturerade läkemedelssamtal ska bli en nationell tjänst. För det första att samtalen ska ses som en patientsäkerhets- och patientmaktsfråga. Ett effektivt införande av strukturerade läkemedelssamtal bygger på att ett samtal kan initieras av både patient, förskrivare och farmaceut. För det andra visar rapporten att tid måste frigöras för farmaceuterna för att möjliggöra ett införande, varför det bör vara självklart med en statlig finansiering av tjänsten, avslutar Robert Svanström.

Strukturerade läkemedelssamtal på apotek är initierade av Sveriges Apoteksförening och pilotprojektet är genomfört av Läkemedelsverket inom ramen för Nationella Läkemedelsstrategin.

Låg lönsamhet för svenska apotek i internationell jämförelse

20 november 2014

Myndigheten TLV har idag publicerat en jämförande rapport om lönsamhet på olika apoteksmarknader. Rapporten visar att de utländska apoteksbolagen har bättre rörelsemarginal än de svenska.

– Vid omregleringen av apoteksmarknaden var staten tydlig med att lönsamheten i Sverige inte ska avvika från lönsamheten i andra länder. Eftersom receptvaror är under statlig prisreglering måste också staten genom sin fastställda handelsmarginal säkerställa att apoteken kan leva upp till sitt samhällsuppdrag att ha en säker läkemedelshantering, hög tillgänglighet och god rådgivning. Det är vad frågan gäller, menar Johan Davidson, chefsekonom på Sveriges Apoteksförening.

Märkligt nog har TLV valt att lägga stor vikt vid en jämförelse mellan lönsamheten på apoteksmarknaden och lönsamheten i detaljhandel, och tonar i rapporten ned jämförelsen med apotek i andra länder.

– Att jämföra lönsamhet mellan apotek och företag som säljer möbler, bildelar och kläder är helt enkelt orimligt. Apotek bedriver en högspecialiserad verksamhet, med en stor andel akademiskt utbildad personal, krav på hög säkerhetsnivå, tillgänglighet och följsamhet till lagar och regelverk på en nivå som inte är i närheten av en jämförelse med detaljhandel, kommenterar Johan Davidson.

– Apotekens verksamhet är en nödvändig och integrerad del av vårdkedjan. Då är det inte rimligt att jämföra apotekens verksamhet med detaljhandel som saknar samhällsuppdrag, där prissättningen är fri och statens lagreglering liten.

TLV menar i sin rapport att det är ”svårt” att jämföra lönsamheten för apoteksverksamhet i olika länder. Sveriges Apoteksförening menar att svårigheterna är klart överdrivna och att slutsatserna i TLV:s analys därför blir märkliga.

– När det gäller de noterade apoteksföretagen känner TLV osäkerhet för om rörelsemarginalerna för apotekssegmenten speglar driften av apoteksverksamhet. Man kan dock vara totalt säker på att detaljhandel och nordiska konsumentföretags rörelseresultat inte speglar drift av apoteksverksamhet, påpekar Johan Davidson.

– Skrivningen i omregleringspropositionen om jämförelser med andra ”noterade” apoteksföretag avsåg rimligen att utgöra en sorts kvalitetsmarkör för vilka bolag som jämförelser skulle göras med. Noterade bolag har den fördelen att de, jämfört med onoterade bolag, är mer genomlysta och de har större krav på sig i form av extern rapportering och revisionell granskning. Det var också främst ett antal noterade apoteksföretag som det jämfördes med inför omregleringen. Då ansågs denna information tillräckligt tillförlitlig och relevant. Varför TLV nu tycker att jämförelsen blivit allt för svår är högst oklart.

– Det är en smula förvånande att TLV förefaller lägga större tonvikt vid en annan jämförelse än den som enligt omregleringspropositionen ska göras, och där relevansen i jämförelsen av naturliga skäl är lägre, avslutar Johan Davidson.

För ytterligare information, kontakta:
Henrik Ehrenberg, chefsstrateg
070-770 11 40
henrik.ehrenberg@sverigesapoteksforening.se

Sverige behöver fler farmaceuter – inte färre

4 november 2014

Apoteken kännetecknas av att ha personal med hög kompetens. När du som patient ska börja använda ditt läkemedel är det av avgörande vikt att du vet hur det ska gå till och att du fått rätt läkemedel i rätt dos. Vid tveksamheter kring din totala läkemedelsanvändning är det apotekens personal som kan avgöra när det föreligger risk och kan konsultera både patient och förskrivare för att säkerställa att det blir rätt så att inga onödiga risker tas. I egenvården får du rådgivning kring hälsa och välbefinnande – personalen hjälper dig till ett friskare liv. På apotek arbetar kort och gott experter på läkemedel och egenvård.

För att detta ska fungera måste apoteken kunna anställa rätt personal med rätt utbildning. Redan idag är farmaceut ett bristyrke, det vill säga; det finns för få farmaceuter att anställa jämfört med efterfrågan. Under de kommande åren står apoteken dessutom inför utmaningen att möta stora pensionsavgångar. Under flera år har branschen därför gemensamt arbetat för att få upp söktrycket till de utbildningar som efterfrågas på apotek genom informationskampanjer, samtal med studenter och genom samarbete med arbetsförmedlingen. Ett arbete som börjat ge resultat. För att få ett utökat antal utbildningsplatser har apoteken dessutom under en tid arbetat tillsammans med Malmö högskola för att där få till stånd en ny receptarieutbildning.

I ljuset av det behov som finns är det därför smått chockerande att Karlstad universitet nyligen beslutat att lägga ned sitt receptarieprogram. Universitetet står för en ansenlig del av de utbildningsplatser som finns – har ett bra söktryck med studievilliga studenter och en etablerad utbildning med den lärarstruktur som behövs – men väljer alltså att sluta utbilda receptarier i en situation där arbetslösheten för yrkesgruppen är i det närmaste noll och där apoteken har svårt att hitta personal.

Det finns många exempel på nyetableringar av apotek som drar ut på tiden i försöken att hitta farmaceuter att anställa och apotekskedjorna lägger mycket tid på att pussla med personalens tjänstgöring för att klara vakanser, sjukskrivningar och semestertider.

Det är därutöver inte bara apoteken som är i behov av att anställa farmaceuter. Forskande läkemedelsindustrin behöver en tillströmning av läkemedelsexperter och det blir allt vanligare att farmaceuter arbetar i vårdens kliniska verksamhet.

I grunden är antalet utbildningsplatser – liksom kunskapen och intresset för utbildningarna hos blivande studenter – en fråga om patientsäkerhet, möjligheterna att utveckla vården och säkerställa kompetens i den svenska life sciencesektorn. Vi menar att det måste tas ett nationellt ansvar för att säkra kompetensförsörjningen inom farmacin och vill peka på det orimliga i att ett enskilt universitets beslut får så långtgående negativa konsekvenser.

Universitetet i Karlstad behöver omedelbart ompröva sitt beslut, eller åtminstone se till att andra utbildningsorter kompenserar för bortfallet. Apoteken och patientsäkerheten har inte råd att vänta på att konsekvenserna av nedläggningen blir en realitet. Apoteken önskar därför att staten genom sina utbildningsanordnare och utbildningsdepartementet tillsammans med branschen skyndsamt tar ett samlat grepp för att framöver kunna säkra den farmaceutiska kompetensen i landet.

Johan Wallér, VD
Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg

Sveriges Apoteksförening

Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen.

Flytta ansvaret för distribution av läkemedel till apoteken

2 oktober 2014

För en tid sedan ville en apotekschef att Läkemedelsverket skulle uttala sig om rimligheten i att läkemedel med allt för kort hållbarhet levereras till apotek.
I sin anmälan till Läkemedelsverket tog apotekschefen ett exempel där apoteket fick ett läkemedel i början av september med hållbarhet till december. Som svar på varför distributören levererat varor med för kort hållbarhet hänvisades till att tillverkaren begärt att läkemedlet skulle köras ut till apoteket. Det var således inget olycksfall i arbetet.

Läkemedelsverket kommenterar detta med att det inte finns något lagstöd att ställa krav på hållbarhet, varför verket inte kan göra något åt saken. Istället rekommenderar verket att apoteken i avtal med distributören ska reglera hållbarhetstider. Läkemedelsverket hade lika gärna kunnat svara att det inga lagar finns, och att ingen därför är intresserad av att lösa problemet. Vi tycker det är synd att verket inte hittar vägar att ge större tyngd åt den existerande GDP:n (Good Distribution Practice), där det tydligt framgår att varor ska levereras med tillräcklig hållbarhet.

Svaret från Läkemedelsverket visar på en bristande insikt om hur apoteksmarknaden fungerar och blir ytterligare ett exempel på hur en överreglerad marknad leder till sämre kvalitet för landets patienter.

Bakgrunden är att apotek allt för ofta får leveranser av läkemedel där hållbarhetsdatumet är kortare än förbrukningstiden. Om apotekens farmaceuter ska ta det ansvar som följer med legitimationen och de riktlinjer för god apotekssed som branschen slagit fast kan sådana läkemedelsförpackningar inte expedieras och lämnas till kunden. Att detta är ett reellt problem bekräftas av att regeringen nyligen ändrade lagen så att den som vill vara med och slåss om att bli periodens vara måste garantera att man kan leverera läkemedel under hela perioden och med tillräcklig hållbarhet.

Att förbättra villkoren för distributionen av läkemedel till apotek är något som apoteken ständigt försöker åstadkomma. Framgången har hittills varit begränsad.

I två år har alla apotek samfällt begärt att distributörerna inom ramen för nuvarande ordning ska säkerställa leveranser till apoteken under jul- och nyårshelgerna så att det inte uppstår läkemedelsbrist när helgdagarna är många – samtidigt som apotek idag har öppet både jul- och nyårsafton. Resultat: Kalla handen.

I debatten om hur 24-timmarsregeln fungerar i praktiken har apoteken påtalat att det är distributörerna som avgör när på dygnet möjligheten för läkemedelsbeställningar går ut och när leverans sker till apotek. De som har synpunkter möts av kalla handen.
Apoteken har inte en i vanlig mening affärsrelation till distributörerna. Det är tillverkarna av läkemedel som har denna affärsrelation, vilket ovanstående till Läkemedelsverket anmälda exempel tydligt illustrerar: ”Tillverkaren har begärt att läkemedlet med kort hållbarhetstid ska köras ut”.

Det finns inga incitament för distributörerna att anpassa sin verksamhet till apotekens önskemål. Orsaken är följande:
För att få tillstånd av Läkemedelsverket att öppna ett apotek, måste den som ansöker visa att man har ett underskrivet distributionsavtal. I det läget har apoteket ingen som helst förhandlingskraft. Antingen accepterar man distributörens villkor – eller så får man inte öppna sitt apotek.

Inga skulle vara gladare för en förändring av detta än just apoteken – som från ett tillgänglighets- och kundperspektiv har ett stort intresse av att kunna styra sin egen varuförsörjning.

Men för att apoteken ska kunna ställa krav på distributören måste regelverket i praktiken tillåta apoteken att ställa krav. Exempelvis genom att ändra Läkemedelsverkets föreskrifter eller betydligt minska regelkrånglet genom att ändra lagstiftningen så att ansvaret för distribution flyttas från läkemedelstillverkarna till apoteken.

Johan Wallér, VD
Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg
Sveriges Apoteksförening

Publicerad i Dagens Apotek.

Smartare regler sätter press på priser

1 oktober 2014

TLV presenterade 1 oktober en första rapport om läkemedel som inte ingår i förmånssystemet – och som således i slutänden inte betalas av staten – utan av landsting eller enskilda patienter. Frågan har aktualiserats eftersom det blivit allt vanligare att läkemedel inte kommer in i förmånssystemet, alternativt lämnar det. Ett sådant tydligt exempel fick vi under våren 2014 när läkemedelstillverkaren Meda valde att dra tillbaka en penicillinprodukt för barn ur förmånssystemet.

Sveriges Apoteksförening välkomnar TLV:s översyn. Av den första rapporten kan man konstatera att nästan inga av de problem som beskrivs genereras hos apoteken. Snarare stärks bilden av hur statlig överreglering gör det svårt för både patienter, förskrivare och apotek.

Hur man än vänder och vrider på saken kommer man aldrig runt grundfrågan: Vilka läkemedel är det som ska ingå i förmånssystemet och därmed till stor del finansieras via skattsedeln? Det rimliga är förstås att när staten drar sig tillbaka och bedömer att ett läkemedel inte är värt en subvention, bör staten inte heller i onödan reglera hanteringen av dessa läkemedel, vare sig det gäller priser, prisinformation eller pålagor på apotek, patienter och förskrivare.

Av TLV:s rapport kan man dra slutsatsen att väldigt många av de problem som beskrivs skulle lösas om staten lyfte förbudet för apoteken att byta en förskriven läkemedelsprodukt till en likvärdig. Ett förbud som ingen hittills riktigt har kunnat förklara bakgrunden till – och som i praktiken hindrar apoteken från att hjälpa patienterna att få lägre priser för läkemedel utanför förmånssystemet. Regelverket hindrar alltså effektivt priskonkurrens.

Det enda rimliga är att TLV och Läkemedelsverket omedelbart vänder sig till regeringen och reder ut hur detta bytesförbud kan hävas. Vi hävdar bestämt att det räcker med att Läkemedelsverket ändrar i sina föreskrifter, men om myndigheten själv anser att det krävs en lagändring måste en sådan komma till stånd så fort som möjligt. Vi ser inga som helst orsaker till att myndigheterna ska sitta passiva i denna fråga, som har stor betydelse för patienternas möjlighet att få rätt pris på de läkemedel som är utanför förmånen. Får apoteken byta, uppstår en valmöjlighet för patienten, och en prispress på läkemedlen.

Apoteken har under våren kommit överens om att priserna för läkemedelsvaror utanför förmånen ska publiceras på respektive apoteks hemsida. (Tidigare kunde man i vissa fall som kund vara hänvisad till att fråga om pris i butik eller via telefon.) Arbetet med att publicera priserna kommer att vara klart under året. Därmed är ännu ett problem som beskrivs undanröjt.

De övriga problem som TLV beskriver; svag priskonkurrens, svårigheter för förskrivaren och patienten att veta huruvida ett läkemedel ingår i förmånen eller inte, svårigheten för förskrivare att veta vad ett läkemedel kostar, äldres relativt sett lägre användning av internet, landstingens förmåga att följa upp sina kostnader för läkemedel utan förmån med mera, är alla problem som har med informationsöverföring och bristande IT-stöd att göra.

Apoteken tillhandahåller prisinformation. Apoteken har erbjudit IT-lösningar för att förbättra landstingens information kring sina kostnader. Apoteken fakturerar landstingen för smittskyddsläkemedel enligt TLV:s fastställda priser. Apoteken erbjuder en möjlighet till prispress på läkemedel utanför förmånen – om myndigheterna bara ser till att häva gällande bytesförbud. TLV ger information om vilka läkemedel som går in i och ut ur förmånen.

Den självklara slutsatsen blir därför: Reglera mindre och smartare. Och ha en förväntan på att förskrivar- och beslutsstöd i vården använder den information som är tillgänglig.

Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg
Sveriges Apoteksförening

Kontakt:
+46 70 239 16 06

E-post:
info@sverigesapoteksforening.se

Besöksadress:
Regeringsgatan 60 B
111 56 Stockholm