Posts Tagged ‘Landsting’

Smartare regler sätter press på priser

1 oktober 2014

TLV presenterade 1 oktober en första rapport om läkemedel som inte ingår i förmånssystemet – och som således i slutänden inte betalas av staten – utan av landsting eller enskilda patienter. Frågan har aktualiserats eftersom det blivit allt vanligare att läkemedel inte kommer in i förmånssystemet, alternativt lämnar det. Ett sådant tydligt exempel fick vi under våren 2014 när läkemedelstillverkaren Meda valde att dra tillbaka en penicillinprodukt för barn ur förmånssystemet.

Sveriges Apoteksförening välkomnar TLV:s översyn. Av den första rapporten kan man konstatera att nästan inga av de problem som beskrivs genereras hos apoteken. Snarare stärks bilden av hur statlig överreglering gör det svårt för både patienter, förskrivare och apotek.

Hur man än vänder och vrider på saken kommer man aldrig runt grundfrågan: Vilka läkemedel är det som ska ingå i förmånssystemet och därmed till stor del finansieras via skattsedeln? Det rimliga är förstås att när staten drar sig tillbaka och bedömer att ett läkemedel inte är värt en subvention, bör staten inte heller i onödan reglera hanteringen av dessa läkemedel, vare sig det gäller priser, prisinformation eller pålagor på apotek, patienter och förskrivare.

Av TLV:s rapport kan man dra slutsatsen att väldigt många av de problem som beskrivs skulle lösas om staten lyfte förbudet för apoteken att byta en förskriven läkemedelsprodukt till en likvärdig. Ett förbud som ingen hittills riktigt har kunnat förklara bakgrunden till – och som i praktiken hindrar apoteken från att hjälpa patienterna att få lägre priser för läkemedel utanför förmånssystemet. Regelverket hindrar alltså effektivt priskonkurrens.

Det enda rimliga är att TLV och Läkemedelsverket omedelbart vänder sig till regeringen och reder ut hur detta bytesförbud kan hävas. Vi hävdar bestämt att det räcker med att Läkemedelsverket ändrar i sina föreskrifter, men om myndigheten själv anser att det krävs en lagändring måste en sådan komma till stånd så fort som möjligt. Vi ser inga som helst orsaker till att myndigheterna ska sitta passiva i denna fråga, som har stor betydelse för patienternas möjlighet att få rätt pris på de läkemedel som är utanför förmånen. Får apoteken byta, uppstår en valmöjlighet för patienten, och en prispress på läkemedlen.

Apoteken har under våren kommit överens om att priserna för läkemedelsvaror utanför förmånen ska publiceras på respektive apoteks hemsida. (Tidigare kunde man i vissa fall som kund vara hänvisad till att fråga om pris i butik eller via telefon.) Arbetet med att publicera priserna kommer att vara klart under året. Därmed är ännu ett problem som beskrivs undanröjt.

De övriga problem som TLV beskriver; svag priskonkurrens, svårigheter för förskrivaren och patienten att veta huruvida ett läkemedel ingår i förmånen eller inte, svårigheten för förskrivare att veta vad ett läkemedel kostar, äldres relativt sett lägre användning av internet, landstingens förmåga att följa upp sina kostnader för läkemedel utan förmån med mera, är alla problem som har med informationsöverföring och bristande IT-stöd att göra.

Apoteken tillhandahåller prisinformation. Apoteken har erbjudit IT-lösningar för att förbättra landstingens information kring sina kostnader. Apoteken fakturerar landstingen för smittskyddsläkemedel enligt TLV:s fastställda priser. Apoteken erbjuder en möjlighet till prispress på läkemedel utanför förmånen – om myndigheterna bara ser till att häva gällande bytesförbud. TLV ger information om vilka läkemedel som går in i och ut ur förmånen.

Den självklara slutsatsen blir därför: Reglera mindre och smartare. Och ha en förväntan på att förskrivar- och beslutsstöd i vården använder den information som är tillgänglig.

Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg
Sveriges Apoteksförening

Landsting kringgår lagen med läkemedelsavtal

26 maj 2013

Sveriges hälso- och sjukvård bygger på jämlikhet och solidarisk finansiering. I grunden finns en komplicerad kedja av vårdgivare och vårderbjudanden som är varandras förutsättningar. En viktig del av denna vårdkedja är apotekens läkemedelsrådgivning liksom våra vård- och hälsorelaterade tjänster.

Eftersom den största delen av offentligt organiserad välfärd också är offentligt finansierad krävs stabila och förutsägbara villkor. Tänk dig då att Stockholms stad hittade på ett nytt erbjudande till kommunens skolor. Från och med nästa termin kan alla skolor – privata som kommunala – köpa en ny tjänst. Om en skola väljer att betala tillbaka 15 procent av skolpengen till kommunen, kommer utbildningsförvaltningen att rekommendera alla elever att söka till just den skolan när de ska göra sitt skolval. Inte nog med det. Utbildningsförvaltningen kommer aktivt att skicka ut förifyllda skolvalsblanketter där eleven förutsätts vilja gå i den skola som betalar mest till kommunen.

Att en utbildningsförvaltning på detta sätt skulle börja sälja rekommendationer är otänkbart. Kvalitet, elevernas vilja, pedagogiska överväganden och likhet inför lagen skulle upphöra att ha relevans. Det är svårt att tänka sig vilka samhällsaktörer som inte skulle protestera. Utom då den skola som köpte ”rekommendationstjänsten” av kommunen.

Ändå är det just detta som många av landets landsting just nu gör på läkemedelsområdet.

Enligt lag är det TLV som bestämmer vad ett läkemedel ska kosta. Tanken är att läkemedelsbolagen ska få rimlig avkastning på sina investeringar samtidigt som skattebetalarna inte betalar för höga läkemedelspriser. Apotek är den enda aktör som har möjlighet att förhandla om priser på originalläkemedel direkt med leverantörerna. Detta är en del av den statligt reglerade finansieringsmodell som ska garantera en god tillgänglighet till apotek, bra öppettider, en hög farmaceutisk kompetens och god läkemedelsrådgivning.

Detta kringgår nu en del landsting genom att på pappret undvika att förhandla om pris på läkemedel – genom att istället sälja rekommendationstjänster till läkemedelsbolag. Längst har Region Skåne gått. Där köper numera företaget UCB en tjänst som innebär att Region Skåne åtar sig att rekommendera läkemedlet Cimzia framför andra så kallade TNF-hämmare. Regionen lovar också att läkarna ska kryssa recepten för att förhindra att UCB:s vara byts till en billigare parallellimporterad produkt när patienten kommer till sitt apotek. Som tack för besväret får Region Skåne 15 procents bonus, så kallad kick-back på all försäljning.

Denna typ av avtal är ytterst problematiska från ett flertal principiella utgångspunkter:

1) Avtalet fråntar både läkare och patienter ansvaret att välja det läkemedel som är bäst lämpat för behandlingen. Istället ska den vara väljas vars tillverkare betalar tillbaka mest till landstinget.

2) Läkarna har möjlighet att på medicinska grunder motsätta sig ett utbyte av en vara mot en likvärdig. I det aktuella avtalet vill Region Skåne tvinga varje läkare att frångå lagen och patienternas bästa.

3) Konkurrensen sätts ur spel. Läkemedelsbolaget som skriver avtal på detta sätt vill tränga ut konkurrenterna från marknaden och hindra priskonkurrens från importerade alternativ.

4) Avtalen underminerar finansieringsmodellen för apotekens verksamhet, vilken apoteksmarknadens grundläggande förutsättningar bygger på. Om finansieringen urholkas, minskar också möjligheterna till god tillgänglighet till apotek, generösa öppettider, utvecklad service och tjänster samt upprätthållen hög kompetens.

Just nu pågår denna landstingens försäljningsverksamhet i det tysta och i begränsad omfattning. Mycket tyder dock på att landstingen upptäckt ett kryphål som de nu prövar för att sedan kunna nyttja till max. Medan staten, apoteken och patienterna förväntar sig en god tillgänglighet av läkemedel i hela landet och hög patientsäkerhet, verkar landstingen fokusera på sina egna kostnader, utan att fundera över konsekvenserna i övriga delar av vårdkedjan. Det gäller öppenvårdsläkemedel, men också andra varor inom förmånssystemet som exempelvis stomiprodukter och speciallivsmedel.

Vi vet hur det då kan gå. I ett antal landsting kunde diabetiker tidigare köpa sina teststickor på apoteket när de hämtade sitt läkemedel. Sedan en tid har landstinget istället upphandlat stickorna, och hänvisar patienterna till sin specialistläkare eller vårdcentral, vilket minskat tillgängligheten och servicen betydligt. Det är en annan vision av tillgänglighet och läkemedelsrådgivning än den som staten tänkt sig och patienterna har rätt att förvänta sig.

Samtidigt finns det från landstingshåll initiativ som söker ett aktivt samarbete med apoteken för att uppnå hög tillgänglighet och läkemedelssäkerhet för patienterna. Diskussioner förs om att exempelvis låta vissa specialläkemedel som subventioneras av landstingen – vid sidan av den statliga förmånen – distribueras via apoteken. Idag kan dessa läkemedel bara hämtas på patientens läkarklinik. Det är exempel på där landstingen ser tillgänglighet och farmaceutisk kompetens som en självklar del av vårdkedjan och där positiva samarbeten kan etableras för vårdens och patienternas bästa. Apoteken vill självklart föra en dialog där apotek och landsting hittar gemensamma lösningar för att förbättra läkemedelsanvändningen och genom apotekens tjänster möjliggöra en avlastning av primärvården.

Att säga att man säljer en tjänst, när man i realiteten underminerar läkemedelskedjan, är orimligt. Regering och riksdag måste värna god tillgänglighet till läkemedel, förskrivning enbart på medicinska grunder och patienternas tillgång till en god läkemedelsrådgivning på apotek. Kort sagt att upprätthålla de goda principer som den omreglerade apoteksmarknaden bygger på.

Johan Wallér, VD
Henrik G Ehrenberg, Samhällsstrateg
Sveriges Apoteksförening

Publicerad i Dagens Nyheter 26 maj 2013.

Kan komma längre med samarbete mellan apotek och vård

8 april 2013

Kristoffer Strömgren pläderar på Aftonbladet debatt för en apoteksgaranti, efter att apoteket i Lima lagts ned.

Det gäller att ha perspektiv. Sedan 2009 har Sverige fått 350 fler apotek och öppettiderna har därutöver förbättrats motsvarande ytterligare 300 ”gamla” apotek. Ett (1) apotek i glesbygd har lagts ned och vi tror inte att det kommer att följas av särskilt många fler.

Nu finns nya varor och tjänster på apoteken, samtidigt som tillgängligheten ökat för nästan alla. Ett nytt morgon- och kvällsöppet apotek innebär ökad tillgänglighet även för den som bor några mil utanför tätorten.

Vi gillar att du gillar oss, Strömgren! Apoteken själva vill förstås vara närvarande på så många orter som möjligt. Var de ligger kommer i förlängningen att bestämmas av hur demografin ser ut och om stat och landsting förstår att bättre nyttja vår tillgänglighet och kompetens för att öka tillgängligheten till vård.

Läkemedelsgenomgångar, minivårdcentraler, hälsokontroller, vaccinationer, stödprogram för viktnedgång och rökavvänjning är några exempel på vad apoteken kan bidra med i än större utsträckning.

Att apoteket i Lima läggs ned är en direkt följd av att landstinget beslutat lägga ned vårdcentralen, vilket begränsar antalet potentiella apotekskunder till 400.

Med ett bättre samarbete mellan vård och apotek kan vi komma längre och apoteksomregleringen bli en reform där hela dess potential nyttjas – med mer och bättre vård till medborgarna.

Johan Wallér
Henrik G Ehrenberg

Sveriges Apoteksförening

Publicerad i Aftonbladet 7 april 2013 (ej på webbtidningen)

Apotek underutnyttjad resurs i vårdkedjan

27 februari 2013

Distriktsläkarföreningen skriver i ett inlägg i Dagens Samhälle om den Vitbok för framtidens apotek som Sveriges Apoteksförening presenterat. Ett i stora drag kritiskt inlägg, som präglas av en skeptisk syn på vad apotek och farmaci ytterligare kan bidra med i vårdkedjan. Det är synd.

Svensk vård gynnas inte av intressegrupper, vars ryggmärgsreaktion på alla goda idéer är att vara skeptiska till allt som innebär att ansvar och uppgifter inte längre exklusivt tillhör den egna gruppen. Om vi ska klara de utmaningar som vården står inför, med bristande tillgänglighet, stora pensionsavgångar och förändrade vårdmönster, är det mer naturligt att ha patienten och dess behov i centrum, snarare än specifika gruppers intressen.

Apoteken i Sverige är en underutnyttjad resurs i vårdkedjan. Distriktsläkarföreningen gör misstaget att avgränsa apotekens samhällsuppgift till en distribunal för läkemedel. Det är ett slöseri med resurser och kunskap. Inte minst kan det få negativa konsekvenser för patienterna och läkemedelsanvändningen.

Apotekens uppgift är så mycket mer än att hämta ett läkemedel på en hylla och ta betalt för det. Farmaceuterna ska säkerställa att förskrivarna har skrivit ut rätt läkemedel i rätt dos. Vi ställer frågor om hur patienten använder sitt läkemedel och hjälper dem att göra rätt. Farmaceuterna har stor kunskap kring hur läkemedel interagerar med varandra och när det är olämpligt med en viss kombination. De kan varna när läkemedel som inte passar för en viss åldersgrupp likväl förskrivits till en patient, vilket exempelvis händer för gruppen äldre patienter.

När det kommer till god läkemedelsanvändning spelar därför apotekens spetskompetens en stor roll, som skulle kunna öka. All personal i vårdkedjan kan inte ha samma kunskap om precis allt. Då gäller det att utnyttja kompetensen på rätt sätt, för patienternas bästa.

Det är lätt att kritisera apotek för att de erbjuder självtester och hälsokontroller. En sådan kritik träffar dock inte det faktum att medborgarna tycker att det är allt för svårt att komma i kontakt med vården. Samma medborgare blir också allt mer medvetna om sin hälsa och vill ha mer av fakta och möjligheter att ta eget ansvar, vilket måste ses som en positiv utveckling. Det går naturligtvis att hoppas på att primärvården ska få mer resurser och att personalen ska bli fler. Men så länge inte alla alltid och omedelbart kan komma i kontakt med primärvården för att få hjälp med ett test och få rådgivning om enklare åkommor, bör vårdgivarna välkomna att trycket på primärvården minskar när människor istället kan söka hjälp hos de betydligt mer lättillgängliga apoteken.

Alla apotek har som ambition att ha rätt läkemedel i lager när patienten kommer för att hämta det. Det ligger i den konkurrensutsatta marknadens natur. Det finns dock inte något apotek i hela landet som kan ha alla produkter inom förmånen ständigt på lager. Det skulle leda till extremt stora samhällsförluster i form av kassering av läkemedel som aldrig efterfrågats, eftersom de är sällsynta och inte förskrivs särskilt ofta. Det tror vi att även Distriktsläkarföreningen förstår och håller med om. Idag finns ett förskrivet läkemedel inne i drygt 90 procent av fallen när en kund kommer för att hämta det på ett apotek. Det är ungefär på samma nivå som det varit under årtionden.

Det gäller för oss alla att ha ett medborgarperspektiv när vi tittar på vad som händer i vårdkedjan. Distriktsläkarföreningen håller med apoteksbranschen om att systemet med att byta läkemedel till den kopia som för tillfället är billigast har stora negativa konsekvenser för patienterna och läkemedelsanvändningen. En generisk förskrivning, som artikelförfattarna förespråkar löser dock långtifrån hela problematiken

Läkemedelsprodukterna som byts ut kommer fortsatt ha olika namn, förpackningar, färg och form. Patienternas frågor kommer i ögonblicket de ska använda sitt läkemedel inte bli färre och risken för felmedicinering kommer fortsatt vara hög. Dagens statliga system kommer med införd generisk förskrivning inte på något sätt påverkas vad gäller apotekens möjligheter att ha rätt läkemedel på hyllan när kunden kommer för att hämta ut sitt recept. Det är därför som utbytessystemet måste ses över genom hela kedjan, inte bara vid förskrivningstillfället.

Vi är ändå relativt säkra på att Distriktsläkarföreningens medlemmar kan vittna om hur apotekens farmaceuter ofta har kontakt med förskrivarna för att diskutera lämpligheten i vissa förskrivningar, rätta doser eller diskutera alternativa läkemedelsprodukter. Det är ett samarbete mellan förskrivare och apotekens farmaceuter som är nödvändigt och bra för patienten och vårdens resultat. Som företrädare för apoteken vill vi se samarbetet växa.

Det gäller läkemedelsrådgivning och läkemedelsgenomgångar. Det gäller också möjligheten att erbjuda hälsosamtal, olika former av tester, stödprogram för att säkerställa god läkemedelsanvändning där man vet att patienter har svårigheter att rätt använda medicinerna, stöd i folkhälsorelaterade frågor som rökavvänjning och viktminskning.

Alla i vårdkedjan kan inte göra allt. Apoteken kan dock göra mer. Det är vår enkla poäng. En poäng som bör diskuteras bredare och oftare än idag bland politiker, tjänstemän, apotek och vårdpersonal. En poäng som förtjänar ett bättre öde än att avfärdas som en partsinlaga.

Johan Wallér
Henrik G Ehrenberg

Sveriges Apoteksförening

Publicerad i Dagens Samhälle

Apotek som klippt och skurna för stöd till rökavvänjning

4 februari 2013

– Insatser för att hjälpa patienter att sluta röka inför och efter en operation är som klippt och skurna för apoteken att utföra. Det säger Johan Wallér, VD för Sveriges Apoteksförening i en kommentar efter att en rad företrädare för vården idag skriver på DN Debatt om hur de vill införa rökstopp inför operationer. Detta för att minska risken för komplikationer. Artikelförfattarna lyfter särskilt behovet av att ge professionellt stöd och öka insatserna för att hjälpa patienter att sluta röka.

– Tobaksrökning är extremt beroendeframkallande och en vana svår att bryta på egen hand. Sveriges apotek erbjuder idag en rad hjälpmedel för att hjälpa rökare att bryta sitt beroende och kan ge kontinuerligt stöd till den som kämpar för att sluta. Apotek har länge arbetat med professionellt stöd genom rökavvänjningsprocessen, vilket har positiva resultat. Detta stöd har getts via apoteket och dess personal.

– Artikelförfattarna beskriver mycket riktigt hur chanserna att lyckas med att sluta röka ökar om man får rätt stöd. Apoteken är idag en underutnyttjad resurs i vårdkedjan. Vi har professionell personal och en samlad läkemedelsexpertis. Apoteken har dessutom genom dagens apotekstäthet och generösa öppettider en väldigt bra tillgänglighet för patienterna. En lyckosam rökavvänjning kräver ofta kvalificerat stöd. Vårdgivarna kan genom ett strategiskt samarbete med apoteken få hjälp att ge patienter den hjälp de behöver för att kunna hålla sig rökfria före och efter en operation, säger Johan Wallér.

För mer information, kontakta;
Henrik G Ehrenberg
henrik.ehrenberg@sverigesapoteksforening.se
070-770 11 40

Kontakt:
+46 70 239 16 06

E-post:
info@sverigesapoteksforening.se

Besöksadress:
Regeringsgatan 60 B
111 56 Stockholm