Ett modeord inom vården har länge varit personcentrerad vård. På senare tid har även kontinuitet och helhetsansvar lyfts fram som nyckelfaktorer för att förbättra patientsäkerheten. Men vad som ingår i dessa båda begrepp är inte helt glasklart. Kan man verkligen förvänta sig att en person ska kunna ta helhetsansvaret för en annan människas hälsa?
I ett tidigare blogginlägg var jag inne på hur vi är många som har och borde ta ett ansvar för patientens läkemedelsbehandling. Då gällde det hur synen på läkaren som ytterst ansvarig för en läkemedelsbehandling begränsar vad som kan göras inom ramen för farmaceutiska tjänster. Men det finns även andra områden där vårt behov av att peka ut en ansvarig gör det svårare att öka tillgängligheten till vård och läkemedel.
Kontinuitet eller fragmenterad vård – motsatser?
Att debatten förs just nu beror till viss del på ett lagförslag lagts fram med bland annat krav på listning på en vårdcentral. Kritikerna ser en begränsning i patientens möjlighet att välja den vårdform som passar bäst där förespråkarna ser en ökad möjlighet till kontinuitet med en fast läkare. Att patienten kan välja olika vårdgivare – och kanske då särskilt digitala vårdgivare – befarar man leder till en ”fragmenterad” vård. Men vad vill patienten? Att kunna välja den vårdgivare, kompetens och den form som passar bäst i den stunden låter i alla fall som något som utgår från patientens behov och ett patientcentrerat synsätt. Borde det inte gå att behålla denna valfrihet och samtidigt öka kontinuiteten?
Utökad förskrivningsrätt – en het potatis
Från Sveriges Apoteksförening har vi fört fram flera förslag som innebär att farmaceuter tar ett större ansvar för att underlätta tillgängligheten till läkemedelsbehandling. Det rör sig över hela skalan från ett farmaceutsortiment (ett mellanting mellan receptfritt och receptbelagt) via re-förskrivning (kunna göra extra uttag på recept som gått ut) till ordination av vissa vacciner. Det möts ofta av starka invändningar. Samma protester mötte ett förslag om att utöka barnmorskors och sjuksköterskors förskrivningsrätt som framfördes i en debattartikel i Dagens Medicin som ett sätt att öka tillgänglighet till läkemedelsbehandling. ”Endast läkare kan ta helhetsansvar för patienten” är det främsta motargumentet.
Patienten är det enda konstanta
Läkemedel är en vårdinsats som visar på att det mesta av behandlingen – som inköp och intag av läkemedel – sköts av patienten själv. Som farmaceuter är vi vana vid att våra kunder går till olika apotek, att det i läkemedelslistan finns recept från många olika läkare samt att det många gånger saknas recept. Att det finns en läkare som tar helhetsansvar och vem det skulle vara går inte att utläsa. Vi strävar ändå efter att sätta in det vi expedierar den dagen i ett sammanhang men bättre information skulle underlätta. Därför vill vi att Nationella Läkemedelslistan ska införas så fort som möjligt. Vi behöver också lita på varandra som yrkespersoner att vi alltid gör det vi kan inom våra kompetensområden för patientens bästa. Vi behöver också vara öppna för att andra kompetenser faktiskt kan mer än oss på vissa områden och att vi behöver hjälpa varandra. Det är bara genom att arbeta tillsammans som vi kan ta det helhetsansvar som krävs.
Fredrik Boström
Chefsfarmaceut Fredrik Boström bloggar om vad som händer på apoteken och vad vi vill ska hända i framtiden, med fokus på farmaceuternas bidrag till en bättre läkemedelsbehandling.