Tre läkare skriver på SvD Brännpunkt om att det är stora prisskillnader mellan apotek på läkemedel som inte ingår i förmånssystemet och där det därmed är fri prissättning. Därefter svarar Kenneth Nyblom från generikaföretagens intresseorganisation och föreslår statlig prisreglering av dessa läkemedel.
Grundproblemet är, vilket vi ofta får påtala, att statens regelverk styr marknaden i en oönskad riktning. Eftersom det statliga regelverket i detta fall förbjuder apoteken att byta från ett läkemedel till ett generiskt alternativ, uppstår ingen marknad – och därmed är det möjligt för prisskillnader att uppstå.
I det exempel läkarna tar i sin artikel kostar samma vara betydligt mer på ett apotek, jämfört med ett annat. Med fungerande konkurrens skulle den situationen inte kunna uppstå. Men eftersom apotek inte får byta till ett billigare (eller för den delen dyrare av det fabrikat kunden vill ha) uppstår i kundmötet aldrig frågan om huruvida det finns billigare alternativ.
Till saken hör att exakt samma problem idag uppstår i fler situationer, där originalet lämnat förmånssystemet för att utan statlig inblandning kunna sätta sina egna priser och där det finns billigare alternativ. Om originalet då förskrivs, är apoteken förhindrade att byta till ett billigare läkemedel, som faktiskt är inom förmånssystemet och därmed högkostnadsskyddet. Att apoteken ska få byta tycks både läkarna och Nyblom vara överens om – liksom apoteken, som påtalat det orimliga i det existerande förbudet.
Efter denna initiala enighet uppstår dock oenighet. Detta beror på att artikelförfattarna går från att tro på öppenhet och information i apotekens kundmöten, till att plötsligt tro på reglering och statlig priskontroll. Antagligen beror perspektivskiftet på att både de tre läkarna och Nyblom sitter fast i gamla systemföreställningar om att staten ska ordna allt.
Ytterligare regleringar leder dock sällan till förbättringar. I själva verket är statlig överreglering av apoteksmarknaden redan ett problem och en faktor i nästan varje fråga som diskuteras kring apotek – vare sig det är denna, 24-timmarsregeln eller tillgänglighet till läkemedel. Fler regleringar kommer ofelbart att leda till fler problem för patienterna.
När generikaföretagen föreslår statlig prisreglering på läkemedel utanför förmånen är det att blanda äpplen och päron – ja, det är faktiskt ett helt obegripligt förslag. De många argument som framförs i artikeln leder till ett snurrigt, inkonsekvent och komplicerat prissättningssystem – som till synes inte skulle gynna några andra än läkemedelsföretagen.
Det är viktigt att komma ihåg vilka läkemedel frågan gäller – och varför det är fri prissättning. Statliga myndigheten TLV beslutar om vilka läkemedel som ska ingå i förmånen. Det gör man utifrån det pris läkemedelsbolaget vill sätta på sin produkt och väger mot de hälsoekonomiska vinster som kan förväntas. Om ett läkemedel inte ingår i förmånen beror det antingen på att det finns billigare alternativ och läkemedelsproducenten inte vill sänka priset på sitt läkemedel och därför lämnar förmånssystemet. Eller beror det på att TLV inte tycker att den hälsoekonomiska vinsten motsvarar det pris läkemedlet har. Då kommer det inte in i förmånen. Viagra, som läkarna nämner i sin artikel, är ett sådant exempel. Det är därmed upp till den som vill ha just detta läkemedel att avgöra huruvida man själv är beredd att betala för läkemedlets positiva effekter. I vissa landsting fattas därutöver beslut om lokala subventioner av läkemedel – exempelvis för p-piller, där den lokala läkemedelskommittén inte gör samma bedömning som statliga TLV.
Därför är prissättningen på dessa varor fri – och ska så fortsätta vara. Det är faktiskt förbryllande hur generikatillverkarna – en part på en marknad – ropar efter statlig prisreglering. Enda begripliga slutsatsen är att de inte vill förhandla med andra parter. Och enda orsaken till det måste vara att företagen tror sig kunna vinna ekonomiskt på ett system som liknar den statliga prissättningen på generiska produkter inom förmånen – där apoteken nyligen kunde visa att konkurrensen inte fullt ut fungerar, och Tillväxtverket i början av året konstaterade att systemet leder till sämre konkurrens och högre priser än nödvändigt.
Det rimliga är som sagt att apoteken får konkurrera på riktigt om kunderna genom att byte till alternativa produkter (som av Läkemedelsverket bedömts som utbytbara) tillåts. Då skapas transparens och tydlighet gentemot kunderna.
Johan Wallér, VD
Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg
Sveriges Apoteksförening